Tjänster och gods
Den här sidan är ett hjälpmedel för spelledaren att förankra rollpersonerna i 1961 års vardag: vad saker kostar, hur man får tag på dem och hur det skiljer sig mellan länderna. Priserna är ungefärliga och avrundade. Syftet är inte exakt bokföring utan att ge en känsla för pengars värde och för hur olika det är att handla i Stockholm, Västberlin och Moskva.
Notis: alla priser är cirkapriser för 1961 och menade som riktmärken vid spelbordet, inte som facit.
Att skaffa det man behöver
1961 är ett kontantsamhälle. Man betalar med sedlar och mynt. Större affärer görs med check eller på avbetalning, men kontokort finns knappt — Diners Club och American Express existerar men är något för direktörer och diplomater, inte för gemene man. Vill man ha något man inte har råd med på en gång köper man det “på avbetalning” eller via postorder.
I väst — Sverige, Förbundsrepubliken, Storbritannien, USA, Frankrike — räcker pengar långt. Har man kontanter kan man köpa nästan vad som helst öppet, om än med vissa undantag som vapen, valuta och receptbelagda mediciner. Bristen är på pengar, inte på varor.
Öster om järnridån är det tvärtom. Där är priserna på det nödvändigaste låga och fasta, men hyllorna är ofta tomma. Pengar räcker inte — man behöver kontakter, tur, tålamod att köa, eller tillgång till hårdvaluta. Det som i väst är en enkel affär kan i öst kräva en tjänst, en muta eller en månads väntan.
För en agent är det värt att minnas vilka tillgångar som gäller överallt. Amerikanska dollar och D-mark öppnar dörrar i hela östblocket. Guld likaså. Och i en bristekonomi blir vardagsvaror till valuta: ett paket västcigaretter, en flaska whisky, ett par nylonstrumpor eller en burk kaffe kan vara mer värt än en vecklön i sedlar. Förfalskade ransoneringskort, resetillstånd och inköpstillstånd är ofta lika nödvändiga som själva pengarna.
Sverige — kronor och ören i Stockholm
Den svenska kronan delas i 100 öre. Ransoneringen från krigsåren är borta sedan länge och folkhemmet står på sin höjdpunkt. Varuutbudet är gott och växande, men staten håller ändå handen om mycket: sprit och vin köps på Systembolaget, mediciner på det statliga apoteket, och en del kapitalvaror köps på avbetalning eller beställs ur postorderkatalogen från Åhlén & Holm eller NK.
En industriarbetare tjänar omkring 6 kronor i timmen, vilket ger drygt tusen kronor i månaden för heltid. En tjänsteman tjänar mer, en direktör eller överläkare mångdubbelt. Det är mot den lönen man ska väga priserna nedan: en arbetare lägger en hel månadslön på en enkel begagnad bil, och en ny Volvo motsvarar närmare ett års arbete.
Löner, boende och inkomster
| Post | Cirka 1961 (kr) |
|---|---|
| Industriarbetare, timlön | 6 kr/tim |
| Industriarbetare, heltid per månad | 1 100–1 300 kr |
| Kontorist eller lägre tjänsteman, per månad | 1 500–2 500 kr |
| Direktör, läkare eller hög officer, per månad | 3 000–7 000 kr |
| Folkpension, ensamstående, per år | 2 500–3 500 kr |
| Hyra, modern tvåa i nybyggt förortshus, per månad | 250–400 kr |
| Hyra, omodern etta i innerstaden, per månad | 80–150 kr |
| Villa i förort, köp | 60 000–120 000 kr |
Mat och dryck
| Vara | Cirka 1961 (kr) |
|---|---|
| Mjölk, liter | 0,72 kr |
| Limpa bröd | 1 kr |
| Smör, kilo | 7 kr |
| Kaffe, kilo | 7 kr |
| Ägg, kilo | 5 kr |
| Falukorv, kilo | 5 kr |
| Potatis, kilo | 0,35 kr |
| Kopp kaffe på konditori | 0,75 kr |
| Dagens lunch på restaurang | 3–5 kr |
| Pilsner eller folköl, flaska | 0,90 kr |
| Brännvin, helbutelj (75 cl) på Systembolaget | 17–18 kr |
| Cigaretter, paket om 20 | 1,35 kr |
Nöje, vardag och tjänster
| Post | Cirka 1961 (kr) |
|---|---|
| Dagstidning, lösnummer | 0,30 kr |
| Veckotidning | 0,85 kr |
| Frimärke, inrikes brev | 0,35 kr |
| Telefonsamtal från automat, lokalt | 0,25 kr |
| Biobiljett | 3,50 kr |
| Herrklippning hos barberare | 4 kr |
| Herrkostym, konfektion | 150–300 kr |
| Ett par herrskor | 50 kr |
| Damklänning, konfektion | 60–150 kr |
| Hotellrum i Stockholm, natt | 25–60 kr |
Transport
| Post | Cirka 1961 (kr) |
|---|---|
| Spårvagn eller tunnelbana, kontantbiljett | 0,55 kr |
| Taxi, framkörning plus per kilometer | 2 kr + ca 0,90 kr/km |
| Bensin, liter | 0,70 kr |
| Tågbiljett Stockholm–Göteborg, andra klass | ca 35 kr |
| Cykel, ny | 200 kr |
| Moped (Puch, Monark) | 700–1 000 kr |
| Volvo PV544, ny | ca 9 000 kr |
| Volvo Amazon, ny | ca 12 500 kr |
| Folkvagn (importerad), ny | ca 7 000 kr |
Kapitalvaror för hemmet
| Post | Cirka 1961 (kr) |
|---|---|
| Television, svartvit | 1 200–1 800 kr |
| Tv-licens, per år | ca 75 kr |
| Transistorradio | 150–300 kr |
| Kylskåp | 600–900 kr |
| Dammsugare | 200 kr |
| Skrivmaskin, resemodell | 250–400 kr |
| Kamera (enklare) | 100–300 kr |
Andra länder
Utanför Sverige ändras både valuta och spelregler. Här följer en översikt land för land: valutan, hur det är att handla där, och några varor och tjänster som kan förankra spelarna i landets verklighet. Ungefärliga växelkurser mot kronan finns samlade längst ned.
Förbundsrepubliken Tyskland (Västtyskland)
Valuta: D-mark (DM), delad i 100 pfennig. En D-mark motsvarar ungefär 1,30 kr.
Att handla: Wirtschaftswunder — det ekonomiska undret — är i full gång. Butikerna svämmar över av varor, kvaliteten är hög och allt finns att köpa för den som har pengar. Västberlin är en skyltfönsterstad mitt inne i öst, där varuhuset KaDeWe visar upp ett överflöd som ska sticka i ögonen på östtyskarna på andra sidan muren. D-marken är hårdvaluta och gångbar långt utanför landets gränser.
Typiska varor och tjänster: En ny Folkvagn (“Käfer”) kostar 4 400–5 600 DM — omkring sju månadslöner för en arbetare, som tjänar runt 500 DM i månaden. Ett glas öl går på 0,60–0,90 DM, ett bröd på en halv mark. Tyska kvalitetsvaror är eftertraktade i hela världen: Leica- och Rolleiflex-kameror, Mercedes-bilar, Solingen-knivar, optik från Zeiss. Postorderjätten Quelle skickar det mesta hem i brevlådan.
Tyska demokratiska republiken (Östtyskland)
Valuta: Mark der Deutschen Notenbank, i dagligt tal östmark. Officiellt växlas den ett mot ett mot D-marken, men i verkligheten är den nästan oväxlingsbar — på svarta marknaden får man fyra eller fem östmark för en D-mark.
Att handla: En planekonomi av sovjetisk modell. Staten sätter priserna, och hyra, bröd och grundläggande livsmedel är billiga och subventionerade. Problemet är att skaffa något utöver det nödvändigaste. Hyllorna i de statliga butikerna (HO och Konsum) gapar ofta tomma, kvaliteten är skral och köerna långa. Missväxten 1961 har gjort läget värre. Det som verkligen räknas är Beziehungen — kontakter. Den som känner rätt person, eller har en släkting i väst som skickar paket, lever bättre än den som bara har pengar. Västvaror får man via “Westpakete” från släktingar, eller på svarta marknaden.
Typiska varor och tjänster: En Trabant eller Wartburg beställer man och väntar sedan i åratal på. En arbetare tjänar 400–600 mark i månaden. Rotkäppchen-sekt till fest, Vita Cola istället för den västerländska förlagan, papyrosser och billiga cigaretter. Det mesta är funktionellt, grått och slitstarkt snarare än lockande.
Storbritannien
Valuta: Pund sterling, fortfarande i det gamla systemet: ett pund (£) är 20 shilling, en shilling är 12 pence. Priser skrivs som “1/3” (en shilling och tre pence). Ett pund motsvarar ungefär 14,50 kr.
Att handla: Ransoneringen tog slut först i mitten av femtiotalet, och minnet av knappa år sitter kvar. Nu växer ändå konsumtionssamhället. Varor finns att köpa, och mycket sker på avbetalning — “the never-never”. En arbetare tjänar omkring 15 pund i veckan. Klasskillnaderna märks i vad och var man handlar.
Typiska varor och tjänster: En pint öl på puben kostar omkring 1/3, ett paket cigaretter (Player’s, Senior Service) runt 4 shilling. Den nya lilla Minin går loss på knappt 500 pund. Skräddarsydda kostymer från Savile Row för den som har råd, konfektion för andra. Te dricks ständigt, och puben är social institution snarare än bara krog.
Amerikas förenta stater
Valuta: Dollar ($), delad i 100 cent. En dollar motsvarar ungefär 5,17 kr.
Att handla: Överflödets land. Stormarknader, varuhus och postorder gör nästan allt tillgängligt, och kreditköp börjar bli vardag — de första kreditkorten sprids. En medelinkomst ligger på drygt 5 000 dollar om året. Bilen är allt: förorter, motorvägar, drive-in och motell bygger på att alla kör.
Typiska varor och tjänster: Bensin kostar 25 cent gallonen, en ny bil omkring 2 275 dollar, ett bröd 21 cent, ett frimärke 4 cent, en flaska Coca-Cola 10 cent. Stora bilar med fenor från Chevrolet, Ford och Cadillac. Cigaretter är billiga och röks överallt. Jukeboxar, hamburgerbarer och rock’n’roll på radion.
Sovjetunionen
Valuta: Rubel, delad i 100 kopek. Den 1 januari 1961 genomfördes en valutareform: tio gamla rubel blev en ny. Officiellt är en dollar värd 90 kopek, vilket på pappret gör rubeln stark — men det är en propagandakurs. Rubeln går inte att växla fritt, och för en utlänning är den i praktiken nästan värdelös; det är dollar och D-mark som gäller. I de särskilda valutabutikerna (Berjozka) handlar diplomater och utlänningar med hårdvaluta för varor vanliga sovjetmedborgare aldrig ser.
Att handla: Planekonomins kärnland. Priserna på det nödvändiga är låga och fasta, hyran nästan symbolisk, men bristen är ständig. Man köar (otjered) för det mesta, och det avgörande är blat — informella kontakter och tjänster och gentjänster. Pengar i sig betyder mindre än vem man känner och vad man kan byta till sig. Eftertraktade varor är defitsit, bristvaror som dyker upp oregelbundet och försvinner fort.
Typiska varor och tjänster: En arbetare tjänar 80–90 rubel i månaden. En halvliter vodka kostar 2,87 rubel, ett bröd en bråkdel av en rubel, ett paket papyrosser (Belomorkanal) runt 20 kopek. Bilar som Moskvitj och Volga är det få förunnat — de kostar tusentals rubel och köas främst av tjänstemän och partifolk. Många bor i kommunalka, delad lägenhet med gemensamt kök. Varuhuset GUM vid Röda torget är ett skyltfönster mer än en fungerande butik.
Frankrike
Valuta: Den nya francen (nouveau franc), införd den 1 januari 1960 då hundra gamla franc blev en ny. En ny franc motsvarar ungefär 1,05 kr. Folk räknar fortfarande ibland i gamla franc av gammal vana.
Att handla: Konsumtionssamhället växer även här, men på franskt vis, med stark betoning på det dagliga inköpet — bagaren, charkuteristen, vinhandlaren. Marknader och små specialbutiker dominerar mer än i USA eller Sverige.
Typiska varor och tjänster: En baguette för någon enstaka franc, ett glas vin eller en café på trottoarserveringen. Bilarna är små och sparsmakade: Citroën 2CV och den eleganta DS, Renault. Gauloises och Gitanes i de blå paketen. Mode och parfym för den som har råd.
Växelkurser, ungefärliga 1961
Avsedda som riktmärken för att räkna om mellan länderna. Notera att de östliga valutorna inte går att växla fritt och att deras officiella kurser säger mer om propaganda än om verkligt värde.
| Valuta | Ungefär i kronor |
|---|---|
| 1 US-dollar | 5,17 kr |
| 1 brittiskt pund | 14,50 kr |
| 1 D-mark (Västtyskland) | 1,30 kr |
| 1 ny franc (Frankrike) | 1,05 kr |
| 1 östmark (Östtyskland) | officiellt 1,30 kr, i praktiken oväxlingsbar (svart ca 0,25–0,35 kr) |
| 1 rubel (Sovjet) | officiellt ca 5,75 kr, i praktiken oväxlingsbar |
För spelledaren
Använd priserna för att ge tyngd åt valen vid bordet, inte för att föra kassabok. Ett par grepp:
- Låt pengar betyda olika saker. I Stockholm eller Västberlin löser kontanter det mesta. I Östberlin eller Moskva löser de ingenting utan rätt kontakt, rätt papper eller rätt vara att byta med. Att en rollperson har fickorna fulla av sedlar men ändå inte kan få tag på en bilreservdel fångar känslan av bristekonomin.
- Hårdvaluta och varor som muta. Västcigaretter, nylonstrumpor, kaffe, whisky och framför allt dollar är gångbara överallt i öst. En mutad gränsvakt vill sällan ha östmark.
- Förankra med priser i förbigående. Att taxin kostar två kronor i framkörning, att en pint är 1/3 på puben i Soho eller att vodkan är 2,87 på flaskan ger scenen verklighetskänsla utan att tynga den.
- Knyt an till lönen. När en rollperson överväger att muta någon eller köpa något dyrt, väg det mot att en arbetare tjänar omkring tusen kronor i månaden. Då blir summorna kännbara.
Se även Att gestalta världen för tidsandan i stort och hur du förmedlar den vid bordet.